Mitt i skriver om att Botkyrka kommun, nu har större andel dömda i fritidsgårdarna än under ABFs regi.
Om kommunen ska vara konsekvent så borde de stänga sina verksamheter omedelbart och tillsätta en extern utredning. Och dessutom skicka brev till alla föräldrar till de barn som finns i verksamheterna, för att skapa extra oro. Så som de gjorde när det gällde stängningen av ABFs verksamheter.
För ni kanske kommer ihåg; när det gällde ABFs verksamheter så stängde kommunen igen verksamheterna med buller och bång och pressmeddelande ut bilden omedelbart.
Jag har i våras suttit i ett tvåtimmar långt möte med representanter från kommunen och försökt förklara innebörden av det begränsade registerutdraget. Jag försökte då beskriva att det blir väldigt konstigt att ställa högre och andra krav på ABF än kommunens egna verksamheter. Det blir konstigt att ställa högre krav på ABF än vad lagen kräver. Kommunen svarade bara självsäkert att deras rekryteringsprocesser är så bra, att man i rekryteringar kan göra väldigt mycket som inte kostar pengar för att ändå säkerställa att personer med domar inte anställs. Jag lämnade mötet med frustration och uppgivenhet.
Jag skulle nu kunna säga ”vad var det jag sa?”. Men det handlar inte om det. Allt det här är bara obehagligt.
Ni måste förstå hur misstänkliggjord jag har blivit som chef för att det ”visade sig finnas personer med domar anställda”. Domarna borde jag känna till, trots att det inte syns i de registerutdrag som krävs enligt lag. För vi ska inte glömma det, det är en lag. Och tittar man i förarbetet till lagen så har ju resonemang förts till vilka typer av brott som ska synas vid registerkontroll och varför. Kommunens frågor kanske borde riktats till regering och riksdag snarare än den lokala studieombudsmannen för ABF.
Förstå det bisarra i den här situationen.
Kommer kommunen endast att kommunikationshantera detta med en axelryckning och försöka skifta fokus till framtida idéer om bakgrundskontroller?
ABF har nu fått upprättelse. Men hur blir det med alla människor som drabbats? Vad har allt detta resulterat i? De stora förlorarna i allt detta, det är Botkyrkaborna.
Och för att inte tala om den kanske ännu större frågan i detta sammanhang – hur ser vi egentligen på unga människors möjlighet att göra revansch i samhället och ta sig ut ur kriminalitet? Vad innebär det att ha sonat sitt brott och vad får det för konsekvenser för samhället om det plötsligt börjar sättas upp än fler hinder för unga människor att göra rätt ifrån sig?
Det här är frågor som vi i ABF Botkyrka-Salem tänker jobba med ur ett bildningsperspektiv framöver. Vi kan inte nöja oss med enkla svar och grunda analyser. Här behövs folkbildningen.
/Sebastian Flygar – ombudsman, ABF Botkyrka-Salem
